Isabell

Godmorgon. Klockan är strax över ett och jag sitter fortfarande i min oversized T-shirt (aka sovtisha) som jag fick i gymnasiet när vår klass vann en skolturnering eller något. Utanför fönstret skiner solen och fåglarna kvittrar. Jag vaknade i morse av att min underbara man ringde och väckte mig och bara ville säga godmorgon. Allt är underbart....


.....tills jag kollar på mobilen. SÖNDAG 29 juni.

Jag hatar söndagar. De borde raderas från veckans dagar. Eller kanske inte, då hade lördag varit min nya hatdag. Söndagar är dagen innan skola, jobb, tråkigheter. Söndagar är nästan lika illa som måndagar. Man bara går och väntar. Väntar på att dagen skall ta slut och ännu en arbetsvecka skall ta vid. Ofta är också söndagar den dag då man ligger hemma bakfull och går igenom gårdagen i sitt huvud för att med jämna mellanrum sucka och jämra sig över allt dumt man gjort. Det första man gör en söndagsmorgon är att kolla sin mobils utkorg för att inse att man skickat just precis de sms man lovat sig att aldrig skicka. Och är man singel blir det ännu värre, då kan smsen ha skickats till nya flirten, gamla exet, nära killkompisen...vem som helst. Är man upptagen är chansen större att alla pinsamma sms skickas till just din snubbe. Och eftersom ni är tillsammans måste han acceptera och tycka om dig trots en fylla då och då. Right älskling?


Godmorgon Söndag

Grym film. Grym låt. Grymt.

Hur kommer det sig att killar alltid vill ha det de inte kan få? Eller det gäller iofs inte bara killar...vi tjejer kan nog va likadana. I alla fall jag dejtade en kille för ett tag sedan men efter ca 2 månader beslutade vi att inte ses mer. Det var ett gemensamt beslut även om jag var den som tog upp det. Kort därefter träffade jag min nuvarande kille och när snubben jag dejtade innan fick reda på det började han höra av sig väldigt mycket och ville sesigen.

Fick precis ett sms från honom:

"Hej hjärtat, vad görs? Du har inte lust att ses någon dag?"

What's up with that?!

Långhelgen är över och älsklingen har åkt hem. Saknar honom redan. Det suger verkligen att bo så långt ifrån varandra. Men snart ses vi ju igen...om 5 dagar närmare bestämt. Längtar.

Midsommar blev riktigt lyckat. Max 5 minuters regn på hela dagen vilket man ju kan stå ut med när man tänker tillbaka på förra midsommar som va ett enda stort regnrusk. Lekar kring midsommarstången, lunch och grill vid havet, båttur mellan stugorna och massa glada fulla människor. Fint.

Jag tycker oftast att midsommar och nyår är väldigt överskattat. Allt ska vara så perfekt, alla ska vara så glada, allt ska vara så planerat och ordnat. Oftast blir det bara pannkaka av det hela ändå. Men i år måste jag säga att jag känner mig riktigt nöjd med midsommar. Antagligen var det för att det var så spontant, vi bestämde oss dagen innan att vi skulle dra dit och behövde inte planera något alls. Precis så jag vill ha det. Aldrig varit the planning type of gal

Hmmm..ja va ska man säga? Inget toppenspel från Sveriges sida första halvleken, även om de kom igen lite på slutet. Hoppas verkligen att Zlatans knä håller en halvlek till, vi har inte råd att vara utan honom. Är det någon som kan rädda oss så är det han!

Nu påfyllning av popcornskålen..

Jag har tänkt lite på vilket det mest hatade yrket kan vara...och visst finns det säkert många.. men ett som jag kom att tänka på är telefonförsäljare. Finns det något mer irriterande? De ringer en oftast på kvällen när man ser på tv, pluggar, äter eller är upptagen på annat sätt. De ställer massa dumma frågor och rabblar på likt robotar om att det inte kostar någonting...Företaget står för HELA kostnaden för att sedan i slutet av samtalet lägga till inom en liten parentes (...det enda du behöver betala är porto på 36.90 eller va det nu kan vara).  Bullshit e va det e.

Idag ringde de och snackade om kvalitetssockar. Vem bryr sig om vilken kvalitet det är på sockarna man har, det är ju inte en jätteutgift med sockar så känner inte att det e så jobbigt om de går sönder och ja måste köpa nya. Anyway. Oftast är man ju för snäll för att avbryta dem (eller snäll e kanske fel ord...man e för mesig) så man måste stå ut med deras babbel för att sedan säga nej tack (eller om man är sådär mesigt svensk så säger man "ehhhhh..men ja behöver ju int...ehhhh...hmm...okej då, jag tar ett par sockar då..ehh"). Men idag pallade jag bara inte. Jag avbröt henne och sa "tack, men jag är inte intresserad. Hejdå!" och så la ja på. Inget mer mesande från min sida.

Vilket är det mest hatade yrket enligt dig?

...jag känner inte igen mig själv. Är så sjukt trött. Första veckan på jobbet, allt är nytt och det är mycket som ska präntas in i skallen. När man väl lärt sig något dyker tusen andra saker upp att lära sig. När tar det slut? När kan jag allt jag bör kunna? Antagligen aldrig.

Idag har varit en salig blandning av positivt och negativt.

Positivt
-  Jag trivs grymt bra på jobbet. Kollegorna är hur goa som helst och det är verkligen en härlig stämning på kontoret. 
-  Nu kan jag ca 0,000000000..........(finns inte plats för så många nollor).......1 % av allt jag bör kunna på jobbet
-  Jag har shoppat massor (tyvärr kommer inga outfitbilder..jag jobbar inte så..men kan säga att jag är riktigt nöjd. bara två timmar tog det också..perfekt)

Negativt
-  Nu kan jag ca 0,000000000..........(finns inte plats för så många nollor).......1 % av allt jag bör kunna på jobbet.
-  Alla missuppfattar mig idag...ALLA!
-  Jag är världens veligaste idag...frågade min pojkvän säkert 5 ggr om han va säker på att han ville komma hit över midsommar...klart som fan han blev osäker på om jag verkligen vill ha hit honom.
-  Jag är otroligt dum idag. Med tanke på att jag verkligen vill att han kommer så e det ju väldigt dumt att ställa den frågan hela tiden..men jag skyller på att jag är tjej. Jag va osäker på vad han ville.
-  Jag har enorm beslutsångest. Har 4 olika alternativ för midsommar och kan inte välja. Istället har jag sagt "kanske" till alla och nu börjar alla dra i mig och vill ha svar. Vad gör man? Restresa till albanien själv kanske?


....äh...nu går jag och lägger mig

Shit vad tiden går. Jag är sjukt hungrig. Jag sitter i mysbyxor. Nu gäller det att va snabb. Dusch, mat, kläder, och sen iväg.
Nu är solen framme igen...skumt.

Vad gör man när den man tycker om bor timmar ifrån en? När båda jobbar och man bara kan ses på helgerna? När det är nytt och man helst skulle tillbringa all tid tillsammans men inte kan? När man längtar så mycket att man tänker på honom i stort sett hela tiden? När man går och väntar på att det ska bli kväll så att man äntligen får höra hans röst?

Äntligen är du min. Efter år av vel och strul. Vi visste båda två vad det skulle innebära att påbörja något. Vi bor 40 mil ifrån varandra, du har ditt där och jag har mitt här. Det är därför det inte blivit något innan, jag tvekade, du tvekade. Men nu känner jag inga tvivel. Du är underbar och jag tycker om dig så otroligt mycket. Vi är så lika och ibland känns det som du kan läsa mina tankar när du säger något som jag precis tänkt. Det är fortfarande väldigt nytt, men ändå känns det som jag känner dig så väl, och du mig. Jag är så glad att vi valde att försöka trotsallt. Det kommer säkert inte att bli lätt. Jag kommer att sakna dig och längta efter dig. Men du är värd det. Vi är värda det. Som du sa till mig en dag "Jag tror på det här, jag tror på oss. Jag tror att vi har en lång framtid tillsammans"
Det gör jag med älskling. Jag tror också på oss, på det här, på vår framtid.

Önskar du vore här nu.

Känner mig lite hämmad. Vad ska jag skriva? Vem orkar läsa det jag skriver? Varför skulle någon vilja läsa det jag skriver? Måste jag vara rolig? Måste jag uppdatera bloggen var tredje minut?

Jag vet inte. Alltså blir det som det blir.

Solen skiner. Jag har varit ute och gått en promenad. Snart väntar jordgubbar och glass i gräset (jag är gräsallergiker, men glass, gubbar och gräs hör ihop så det är bara att stå ut). Sedan väntar en helkväll med en av mina närmsta vänner. 6 månader har hon varit ifrån mig..som jag har saknat henne! Ska bli kul att se alla bilder och höra alla smaskiga stories. Kommer säkerligen drömma mig bort till när jag själv va ute och reste..

Efter studenten tog jag mitt pick och pack och bästa polarna och drog till Australien. Bästa tiden i mitt liv och det händer ofta att jag längtar tillbaka. Till friheten. Till den bekymmerslösa tillvaron. Till äventyren. Till alla underbara människor. Till surf, fest, skydive, bungy, safari och allt annat som gjorde resan till något jag aldrig glömmer.

När jag kom hem kände jag en blandning av känslor. Gjädje över att återse vänner och familj, att få sova i min egen säng. Lättnad över att ha mitt eget place och inte leva i en väska. Sorg över att lämna tjejerna och vår tid tillsammans. Rastlöshet över att varje dag inte längre innebar nya äventyr. Tristess över att allt var sig likt här hemma, och det enda som förändrats var jag.

Rastlösheten finns kvar. Dock inte lika slagkraftig som innan. Jag trivs med min tillvaro och skulle inte vilja byta. Men ibland, vid vissa stunder (ofta i samband med tenta), kommer rastlösheten och tristessen smygande. Jag tänker ibland "Är det här allt?" Skall dagarna inte bestå av att kasta sig ut ur ett litet flygplan på tusentals meters höjd? Att kasta sig ut mellan två berg med en lina som enda säkerhet? Att se världens farligaste ormar på morgonpromenaden? Att vara ett med vågorna på surfbrädan? Att köra rakt in i ödemarken, få punktering och undra över om någon kommer stanna och hjälpa en, och om denne någon kommer vara som freaket i wolfcreek eller bara en vanlig snäll hjälpsam kille?

Spänning! Adrenalin! Kickar! Det är det jag lever för

Hur börjar man en blogg, vad är det första man skriver? En beskrivning av sig själv? En förklaring till varför man bloggar? Eller går man bara rakt på sak och spottar ur sig allt som cirkulerar innanför pannbenet? Antagligen finns inget handbok att följa så jag antar att man bara kör på och skriver det man känner för.

HEJ!
Isabell var namnet. 22 år, student och boendes på underbara västkusten, närmare bestämt i Göteborg, Sveriges pärla. Har precis påbörjat ett långt och härligt sommarlov, vilket skall spenderas i slottskogen med kubb, grill och vänner, på havet i segelbåten, på en wakeboard efter båten, på Avenyns uteserveringar med en öl i handen och Sverige på storbildsskärm samt på jobbet med en datorskärm i nyllet. Sounds good, don't you think!
Kommer nog även att spendera en hel del tid på resor till min kära pojkvän som befinner sig massor av mil härifrån.

Det va jag det. Finns det någon därute som läser, säg gärna hej