Hur hinner ni?

Jag är en kass bloggare. Så är det. Jag uppdaterar varannan vecka i bästa fall. Förstår inte hur folk orkar spotta ur sig 3 inlägg eller fler om dagen. Jag hinner inte. Jag har fullt upp med att leva mitt liv. 

Jag är glad idag. Min älskling har varit här och hälsat på. Han åkte hem för några dagar sedan, tråkigt, men kändes så otroligt bra att träffa honom igen. 

Nu längtar jag bara till november när vi ses igen!



parlo italiano?

The D-day is here. I alla fall om man ska se till mina italienskakunskaper. Imorgon är det tenta. Skriftligt och muntligt. 5 timmar.  Inget mer gömmande bakom långa personer, nu är det öppna kort som gäller. Har någt fastnat trots obefintligt pluggande? Parlo italiano? Pratar jag italienska? Non lo so. Jag vet inte.

Den frågan får vi svar på imorgon. Håll tummarna Sverige 




Okoncentrerad..jag?

Jag ger upp. Solen skiner och Italiens godaste café ligger precis utanför porten. Sitta inne med böcker eller croissant och kaffe i solen. 

Easy pick. 

Ciao

Italienskaångest?

Italienskatenta på lördag, och jag har inte börjat plugga. Sitter med en bok uppslagen framför mig nu, försöker ta tag i det, men det går inte. 

När ska jag hinna plugga? Ikväll går inte. Först skola, sen apperitivo, sen utgång.
Imorgon går inte. Skola hela dagen till kl  8 och sedan möjligtvis lite drinkar vid kanalen. 
Fredag...hm jo då går det. Ingen skola och ingen utgång (vi har ju trotsallt tentan på lördag. Någon måtta får det vara)

Jag kanske ska öva lite här.

Come ti chiami?

Ja där slutade min kunskap och jag sneglade mot boken för att hitta något att skriva. Nej. Nu får det bli en timmes intensivt plugg för att sedan gå till skolan och ha föreläsning. 

Arrivederci!

Mycket bra tajming. Verkligen.

Denna veckan är jag dubbelbokad istort sett varje dag. Det ska packas, det ska fikas, det ska gås på bio, det ska ätas på restaurang, det ska sägas hejdå till allt och alla, det ska flyttas ur lägenheten, det ska shoppas förnödenheter inför flytten, det ska FLYTTAS TILL MILANO.

....och vad passar då mer lägligt än en fullfjädrad förkylning? Inte en sån där mesförkylning där man snorar lite och äter en vitamintablett så är det bra. Nej en megaförkylning, där nässpray måste tas varje halvtimma för att jag inte ska glömma bort att andas med munnen och falla ner och dö all of a sudden. En förkylning som gör att jag måste gå upp och snora ner toalettpappret samt fylla på med näsknark var tredje timme under natten. En förkylning som gör att jag tappat rösten och där pojkvännen säger "Du låter förjävlig" när jag ringer och vill ha tröst.
En sådan förkylning har jag råkat ut för. Perfekt skulle jag vilja säga, utan det minsta sarkasm.

Men va gör det om hundra år. När jag ska flytta till MILANO om några dagar. Om ni undrar varför allt detta tjat om Milano, så är det för att jag själv inte fattat det och måste påminna mig om och om igen för att inte börja undra varför det står massa resväskor och flyttlådor i hallen.

Nu en apelsin och näsknark.

       

Mina vänner när jag har det som värst...snorar som mest...


Long time no see

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev. Har haft fullt upp. Inte nog med att det är sommar och all vaken tid spenderas i solen (eller i göteborgs fall...i regnet) med vänner, ute på havet, med en glass i handen, på kustens krogar etc etc etc. Nej, dessutom har jag haft fullt upp med att planera min flytt. Japp...snart är det verklighet!

Jag + Milano = Sant

Vilken kombo det kan bli...hur bra som helst! Jag ser framför mig....Versace, Dolce & Gabbana, Prada, Marc Jacobs, Gucci........och H&M. Sistnämna kan nog bli mer aktuellt för min tunna plånbok tyvärr. 

         VS.      

Du är mitt allt

Fan fan fan fan fan fan fan

Tårarna bara rinner och jag gör inget för att stoppa dem. Jag visste inte att man kunde känna sån här saknan och sån förtvivlan över att inte kunna träffa den man tycker om. Jag mår så dåligt och orkar ingenting. Vill bara vara med dig älskling. Varför ska allt vara så svårt?

Du är den finaste

Powernap

Kände mig trött och blek så det fick bli en vända i solariet. Ja jag vet, det är fint väder ute, gå ut och sola med dig. Och det skulle jag mer än gärna göra om det inte va så att all min vakna tid i stort sett går åt till att jobba, äta, sova och gå ut och dricka öl på uteserveringar (men då har ju solen gått ner...damn it).

Iallafall, en tur till cancerboxen fick det bli. Och skoja att det va skönt. Låg och njöt i värmen och lyckades till och med slumra till en stund. Vaknade efter 20 minuter av att musiken sätts på på högsta volym (hur kommer det sig att musiken stängs av under tiden man solar, det är ju då man vill lyssna på musik??) och jag undrade för en sekund var jag befann mig. Rödlätt, nyvaken men faktiskt lite piggare gick jag därifrån.

Very good powernap. Även om det kommer kosta mig russinhy i framtiden..
(Men kan till mitt försvar säga att jag solar solarium väldigt sällan så mer än någon enstaka rynka extra kan det inte bli..smällar man får ta)


Ingen bra dag

Idag är ingen bra dag. Allt känns bara tungt. Snubben förstår inte och jag blir bara mer ledsen av att prata med honom. Fan. Varför ska allt va så krångligt? Inte nog med att vi bor långt ifrån varandra...

...till hösten kommer vi inte ens bo i samma land längre.

GÖTT!


Bild från Expressen

Fotbollshunkar

Synd att inte den här killen är med ikväll......hetare får man leta efter....




Vi får hålla till godo med den här snubben istället......



Vilka vinner ikväll?

Nej nu ska jag ta tag i den här söndagen. Slottskogen nästa. Där blir det kubb och skitsnack. Därefter middag med tjejerna på en än så länge obestämd restaurang. Och sist men inte minst. EM-final fussball!

Vilka vinner? Tyskland eller Spanien? Min röst på Spanien


hahaha


Strip
www.wulffmorgenthaler.com

Söndagsångest

Godmorgon. Klockan är strax över ett och jag sitter fortfarande i min oversized T-shirt (aka sovtisha) som jag fick i gymnasiet när vår klass vann en skolturnering eller något. Utanför fönstret skiner solen och fåglarna kvittrar. Jag vaknade i morse av att min underbara man ringde och väckte mig och bara ville säga godmorgon. Allt är underbart....


.....tills jag kollar på mobilen. SÖNDAG 29 juni.

Jag hatar söndagar. De borde raderas från veckans dagar. Eller kanske inte, då hade lördag varit min nya hatdag. Söndagar är dagen innan skola, jobb, tråkigheter. Söndagar är nästan lika illa som måndagar. Man bara går och väntar. Väntar på att dagen skall ta slut och ännu en arbetsvecka skall ta vid. Ofta är också söndagar den dag då man ligger hemma bakfull och går igenom gårdagen i sitt huvud för att med jämna mellanrum sucka och jämra sig över allt dumt man gjort. Det första man gör en söndagsmorgon är att kolla sin mobils utkorg för att inse att man skickat just precis de sms man lovat sig att aldrig skicka. Och är man singel blir det ännu värre, då kan smsen ha skickats till nya flirten, gamla exet, nära killkompisen...vem som helst. Är man upptagen är chansen större att alla pinsamma sms skickas till just din snubbe. Och eftersom ni är tillsammans måste han acceptera och tycka om dig trots en fylla då och då. Right älskling?


Godmorgon Söndag


Grymt.

Grym film. Grym låt. Grymt.


11 Juli

11 Juli bör alla lägga på minnet! Då är det dags och jag kan knappt bärga mig.

Snart......



Jag vet inte.

Gaaah!
Jag blir tokig. Jag orkar inte. Jag behöver en förändring. Är det verligen värt det? Ska det va så här? Kännas så här?
Ska det inte vara kul, lättsamt, rosa moln, underbart hela tiden? Eller ska man nöja sig med att bara känna så emellanåt och resten av tiden gå runt och undra, fundera, sakna och tänka?

Jag vet inte.



Love

Jag blir så förvirrad. När vi ses känns allt toppen. Men när vi inte är med varandra känns det osäkert. Vissa stunder överröser vi varandra med kärlek över telefon, sms och msn, men andra stunder känns du lite reserverad. Vilket gör mig reserverad. Önskar allt kunde vara som när vi ses. Kanske är det mig det är fel på, kanske är jag extra analyserande och tolkar allt in i minsta detalj bara för att vi bor så långt ifrån varandra, bara för att jag är rädd att förlora dig. Tycker om dig otroligt mycket och jag vet att du känner samma sak. Men ibland önskar jag att du ville visa det på fler sätt när vi inte är tillsammans. När vi är med varandra är du världens gulligaste. Jag ser det i dina ögon och på ditt kroppsspråk att det här är vad du vill. Men när vi är ifrån varandra kan du kännas lite avvaktande. Ibland får jag känslan av att du är avvaktande för att du inte vill skrämma iväg mig (vilket du även har berättat för mig), men det gör mig lite avvaktande och osäker på dina känslor, även om jag innerst inne vet vad du känner.

Jag har alltid varit den självständiga tjejen, hon som inte behöver en kille för att känna sig uppskattad, hon som aldrig skulle dumpa sina vänner för en killes skull, hon som aldrig analyserar, blir svartsjuk eller gnäller. Jag har alltid varit tjejen som haft jättesvårt för att bli kär. Jag har dejtat killar i flera månader utan att bli tillsammans med dem. Jag är hon som haft två långdistansförhållanden men som inte var tillräckligt kär för att orka resa till killen utan låtit honom komma till mig i stort sett varje gång vi skulle ses.

Visst klart jag varit kär. Men det var längesen nu. Jag trivdes bra med singellivet. Jag gillade att kunna gå ut och flirta med killar för att sedan bara låta det rinna ut i sanden. Träffas lite, umgås med varandra och sedan låta det va. Det va min melodi.

Kanske är det just därför jag blir lite förvånad över mina känslor för dig. För hur starka de är. Jag är fortfarande samma självständiga tjej, jag skulle fortfarande inte dumpa vännerna för killen och jag är fortfarande inte särskilt svartsjuk eller gnällig av mig. Däremot har jag nog börjat analysera en del. Jag gör det även fast alla tecken pekar på att du trivs i vårt förhållande och även fast jag känner att du verkligen tycker om mig. Antagligen gör jag det av en enda anledning.
Jag är KÄR.

Något förvirrande inlägg kan man tycka. Orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit. This is how i feel. 

Spara & Publicera *klick*

Yes..i got it!



Tänka sig...jag har undrat hur man fixar youtubeklipp i bloggen...och så idag när jag råkar trilla in på http://nineintheafternoon.blogg.se/ så fick jag äntligen ett svar. Någon förvirrad bloggare därute hade likt mig själv inte riktigt kommit in i vilka funktioner som finns och frågat efter tips. Tips som nu även hjälpte mig. Schysst!

Låten är förövrigt den låt jag tidigare skrivit om men som sagt inte kunde klippa in i inlägget. Grym låt av Jason Mraz, värd att lyssnas på femitioelva gånger om.

It's always greener on the other side

Hur kommer det sig att killar alltid vill ha det de inte kan få? Eller det gäller iofs inte bara killar...vi tjejer kan nog va likadana. I alla fall jag dejtade en kille för ett tag sedan men efter ca 2 månader beslutade vi att inte ses mer. Det var ett gemensamt beslut även om jag var den som tog upp det. Kort därefter träffade jag min nuvarande kille och när snubben jag dejtade innan fick reda på det började han höra av sig väldigt mycket och ville sesigen.

Fick precis ett sms från honom:

"Hej hjärtat, vad görs? Du har inte lust att ses någon dag?"

What's up with that?!


Tidigare inlägg
RSS 2.0