Längtan
Vad gör man när den man tycker om bor timmar ifrån en? När båda jobbar och man bara kan ses på helgerna? När det är nytt och man helst skulle tillbringa all tid tillsammans men inte kan? När man längtar så mycket att man tänker på honom i stort sett hela tiden? När man går och väntar på att det ska bli kväll så att man äntligen får höra hans röst?
Äntligen är du min. Efter år av vel och strul. Vi visste båda två vad det skulle innebära att påbörja något. Vi bor 40 mil ifrån varandra, du har ditt där och jag har mitt här. Det är därför det inte blivit något innan, jag tvekade, du tvekade. Men nu känner jag inga tvivel. Du är underbar och jag tycker om dig så otroligt mycket. Vi är så lika och ibland känns det som du kan läsa mina tankar när du säger något som jag precis tänkt. Det är fortfarande väldigt nytt, men ändå känns det som jag känner dig så väl, och du mig. Jag är så glad att vi valde att försöka trotsallt. Det kommer säkert inte att bli lätt. Jag kommer att sakna dig och längta efter dig. Men du är värd det. Vi är värda det. Som du sa till mig en dag "Jag tror på det här, jag tror på oss. Jag tror att vi har en lång framtid tillsammans"
Det gör jag med älskling. Jag tror också på oss, på det här, på vår framtid.
Önskar du vore här nu.
