Isabell

Känner mig lite hämmad. Vad ska jag skriva? Vem orkar läsa det jag skriver? Varför skulle någon vilja läsa det jag skriver? Måste jag vara rolig? Måste jag uppdatera bloggen var tredje minut?

Jag vet inte. Alltså blir det som det blir.

Solen skiner. Jag har varit ute och gått en promenad. Snart väntar jordgubbar och glass i gräset (jag är gräsallergiker, men glass, gubbar och gräs hör ihop så det är bara att stå ut). Sedan väntar en helkväll med en av mina närmsta vänner. 6 månader har hon varit ifrån mig..som jag har saknat henne! Ska bli kul att se alla bilder och höra alla smaskiga stories. Kommer säkerligen drömma mig bort till när jag själv va ute och reste..

Efter studenten tog jag mitt pick och pack och bästa polarna och drog till Australien. Bästa tiden i mitt liv och det händer ofta att jag längtar tillbaka. Till friheten. Till den bekymmerslösa tillvaron. Till äventyren. Till alla underbara människor. Till surf, fest, skydive, bungy, safari och allt annat som gjorde resan till något jag aldrig glömmer.

När jag kom hem kände jag en blandning av känslor. Gjädje över att återse vänner och familj, att få sova i min egen säng. Lättnad över att ha mitt eget place och inte leva i en väska. Sorg över att lämna tjejerna och vår tid tillsammans. Rastlöshet över att varje dag inte längre innebar nya äventyr. Tristess över att allt var sig likt här hemma, och det enda som förändrats var jag.

Rastlösheten finns kvar. Dock inte lika slagkraftig som innan. Jag trivs med min tillvaro och skulle inte vilja byta. Men ibland, vid vissa stunder (ofta i samband med tenta), kommer rastlösheten och tristessen smygande. Jag tänker ibland "Är det här allt?" Skall dagarna inte bestå av att kasta sig ut ur ett litet flygplan på tusentals meters höjd? Att kasta sig ut mellan två berg med en lina som enda säkerhet? Att se världens farligaste ormar på morgonpromenaden? Att vara ett med vågorna på surfbrädan? Att köra rakt in i ödemarken, få punktering och undra över om någon kommer stanna och hjälpa en, och om denne någon kommer vara som freaket i wolfcreek eller bara en vanlig snäll hjälpsam kille?

Spänning! Adrenalin! Kickar! Det är det jag lever för

Hur börjar man en blogg, vad är det första man skriver? En beskrivning av sig själv? En förklaring till varför man bloggar? Eller går man bara rakt på sak och spottar ur sig allt som cirkulerar innanför pannbenet? Antagligen finns inget handbok att följa så jag antar att man bara kör på och skriver det man känner för.

HEJ!
Isabell var namnet. 22 år, student och boendes på underbara västkusten, närmare bestämt i Göteborg, Sveriges pärla. Har precis påbörjat ett långt och härligt sommarlov, vilket skall spenderas i slottskogen med kubb, grill och vänner, på havet i segelbåten, på en wakeboard efter båten, på Avenyns uteserveringar med en öl i handen och Sverige på storbildsskärm samt på jobbet med en datorskärm i nyllet. Sounds good, don't you think!
Kommer nog även att spendera en hel del tid på resor till min kära pojkvän som befinner sig massor av mil härifrån.

Det va jag det. Finns det någon därute som läser, säg gärna hej