parlo italiano?
The D-day is here. I alla fall om man ska se till mina italienskakunskaper. Imorgon är det tenta. Skriftligt och muntligt. 5 timmar. Inget mer gömmande bakom långa personer, nu är det öppna kort som gäller. Har någt fastnat trots obefintligt pluggande? Parlo italiano? Pratar jag italienska? Non lo so. Jag vet inte.
Den frågan får vi svar på imorgon. Håll tummarna Sverige
Okoncentrerad..jag?
Jag ger upp. Solen skiner och Italiens godaste café ligger precis utanför porten. Sitta inne med böcker eller croissant och kaffe i solen.
Easy pick.
Ciao
Italienskaångest?
Italienskatenta på lördag, och jag har inte börjat plugga. Sitter med en bok uppslagen framför mig nu, försöker ta tag i det, men det går inte.
När ska jag hinna plugga? Ikväll går inte. Först skola, sen apperitivo, sen utgång.
Imorgon går inte. Skola hela dagen till kl 8 och sedan möjligtvis lite drinkar vid kanalen.
Fredag...hm jo då går det. Ingen skola och ingen utgång (vi har ju trotsallt tentan på lördag. Någon måtta får det vara)
Jag kanske ska öva lite här.
Come ti chiami?
Ja där slutade min kunskap och jag sneglade mot boken för att hitta något att skriva. Nej. Nu får det bli en timmes intensivt plugg för att sedan gå till skolan och ha föreläsning.
Arrivederci!
Berg- och dalbana
Då var man här! 3 veckor blir det snart. Och nu....nu har det gått upp för mig att jag ska bo här i ett halvår.
Det är otroligt blandade känslor inför min höst här. Jag dras mellan förtvivlan och lycka. Ena stunden känner jag bara att jag vill packa min väska och åka hem. Hem till min säng, hem till mina vänner, min familj och främst av allt hem till min pojkvän. Andra stunden lever jag livet och åker på den ena utflykten efter den andra, går på apperitivos och fester åt höger och vänster och träffar massa härliga människor.
Denna blogg kommer troligtvis framöver vara en salig blandning av positiva käcka inlägg och dystra nedstämda. Det är en berg- och dalbana som jag inte har kontroll över, det går upp, det går ner. Men på något sätt ska jag ta mig igenom det. Och jag tror att genom att skriva ner det man känner så blir det enklare. Jag ska testa iallafall.
